Matsa-släkten från Stora Hammar

Nils Mattsson föddes 1701 som Nils Jeppsson, son till Jeppe Nilsson som var nämndeman i Skanör och dennes hustru Anna Mattsdotter. Nils ändrade sitt efternamn till Mattsson, som var ett patronymikon som byggde på hans morfars förnamn. Nils Mattsson blev en välbärgad bonde i Stora Hammar, och det är hans gravsten som än idag kan beskådas på kyrkogården vid Stora Hammars gamla kyrka.

Artikeln nedan är hämtad från Slättforskaren 1986:1

--- sidan 4---

En släkt från Stora Hammar

Lantbrukare Nils Nore Nilsson har med hjälp av museiassistent Eric Mattsson i Trelleborg gjort en utredning om den bekanta Mattsasläkten från Stora Hammar som Nils Nore själv tillhör. I Eric Mattssons redogörelse här får vi följa släktens öden från början av 1700-talet till våra dagar med släktens förgreningar över hela Söderslätt. I Nicolovius berömda folklivsskildring är släkten nämnd och en märklig gravsten vid Stora Hammars gamla kyrka vittnar om dess betydelse.

En gravsten och en boförteckning har gjort att traditionen om Mattsasläkten, Nils Mattssons ättlingar, har hållits levande i många generationer. Gravstenen flyttades vid obekant tidpunkt från kyrkogården vid Stora Hammars gamla kyrka till den gård Nils Mattsson ägt, Vikens gård i Stora Hammar. Boförteckningen har gått i arv och befinner sig nu i fru Blenda österlings vård i hemmabyn. Nicolovius mästerliga skildring av Gustaf IV Adolfs besök hos sonen nämndemannen Mårten Nilsson på släktgården år 1801 har kanske också bidragit.

Numera är stenen restaurerad på bekostnad av riksantikvarieämbetet och uppsatt vid en vägg på kyrkogården.

Vällärde kyrkoherden Pehr Lovén månde skriva i sin kyrkobok vad han ville, men den avlidne hade i livstiden på bygdens tungomål kallats Nels Masson och Nels Masson står det i stenstil på gravvården. Egentligen hette han varken det ena eller det andra utan Nils Jeppsson!

Dom oculi 1701 blev Jeppa Nilssons barn döpt och kallades Nils. Modern Anna Mattsdotter. Dess hedersamma Matrona Sidtzela Lage Stubs (kyrkoherden i Skanör) holdt det fram till dopet, faddrarna borgmästare Rasmus Sörensson, Olof Nilsson m fl. Barnet var son till rådmannen Jeppa Nilsson i Skanör, vilken avled 1707 och efterlämnade åtta barn.

Genom namnbytet ville den pietetsfulle Nils enligt gammal sed bevara sin moders och sin morfaders namn. Detsamma har hänt i ett flertal fall i denna släkt och därigenom utökat släktforskarens vedermödor.

Nils Mattsson och hans syskon ärvde 1719 sin morfar Madtz Nilsson, Stora Hammar nr 2 ett helt Rusthållshemman. Boförteckningen hölls omkring tre månader efter det Karl XII stupat vid Fredrikshald. Av ädlare metaller fanns endast en brännvinspanna, resten hade väl beslagtagits och förvandlats till mynt under den stora ofredens dagar. Att bättre tider var på väg, det vittnar gårdens stora djurbesättning om. I synnerhet fanns det gott om får.

Vi förflyttar oss fram till den 27 september 1775.

"ärlige och välförståndige skatteåbon salig Nels Masson, som bodde här i Stora Hammar och dödde den 4 aug 1775" hade levat sitt liv till slut och nu sammankom hans änka och fem barn och gjorde förteckning över vad han lämnat efter sig.

Stor vånda rådde i Sverige vid denna tid. Striden stod het om tredje Gustafs planer på att vilja förmena bönderna att bränna sitt eget brännvin av sin egen säd.

Han fick gården

Men i Stora Hammar rådde fred och sämja. Sonen Mårten, som stannat hemma hos sina åldriga föräldrar, fick hela gården i förlott av de övriga arvingarna, emedan han "ännu oförsynt är" och med

I översta fältet kan man urskilja orden: "Här hvilar två kroppar".

I nedre fältet läses: "Härunder ligger begrafven ärlige välforståndige skatteåbon salig Nels Masson som bodde här i Stora Hammar och döde D 4 Augusti år 1775. Hans ålder var 74 år 4 månader. Och hans dygdiga och gudfruktiga kära hustru salig Hanna Rasmusdotter. Bodde här i Stora, Hammar och döde här." årtalet för hennes död har aldrig blivit angivet på gravstenen. Det var 1781.

villkor att han tog hand om sin "gamla och högt bedagade moder". Resten av boet delades mellan samtliga arvtagare, dvs Mårten skulle i daler silvermynt betala ut arvslotternas värde. Det kunde göras "efter hand sig lägligt föll".

Nils Mattsson hade även ägt östra Värlinge kvarn med hus, som värderades till 1500 daler och en i Maglarps södra vång belägen äng, Rådmansängen kallad.

Boet var rikt på silver. En förgylld kanna värderad till 108 daler, ett silverbälte till 80. Därutöver fanns tre bägare och åtta silverskedar. På reversen var 1100 daler utlånade till gästgivaren Anders Dalström på Vellinge gästgivaregård, till rådman Steen i Skanör och till åtskilliga personer i Trelleborg. Någon egen skuld fanns inte i boet.

Ar 1775 var ett ovanligt gott skördeår. På gården fanns 121 tunnor spannmål, mest korn, medan vete alldeles saknades, till ett värde av 1144 daler. Vidare fanns det 10 hästar, 5 oxar, 9 battingar, 5 kor och 28 grisar men endast 5 får. Bland järnvaror befann sig två sättugnar på lega, en i Maglarp och en i Skanör. Förteckningen på trävaror upptar tre sidor. Tunnor och baljor fanns i alla storlekar och under skilda benämningar, 34 till antalet. Vagnarnas antal var åtta, bland dem två skogsvagnar. Det fanns också ett flertal kistor, bland dem en ekekista värd 3 daler.

Gården, där det värderades, antecknades och räknades och där det väl även tärdes en god måltid med någon pott brännvin och en och annan bimpel öl, medan kompingarna (drängarna) sysslade med vagnshästarna, var en kringbyggd gård, som låg på samma ställe, där det nutida Vikens ståtliga kalaktörslänga är belägen. Nicolovius nämner den som den grannaste gården i byn år 1801.

Arvingarna var:

1. änkan, hederliga och dygdesamma Hanna Rasmidotter (hon härstammade från Videholms gård, L Hammar,

2) äldste sonen, nämndemannen välaktade Rasmus Nilsson. Lilla Slågarp,

3) Andre sonen, drängen Mårten Nilsson, Stora Hammar, 4) Yngste sonen, Skatteåbon Matts Nilsson. St Hammar, 5) äldsta dottern Kjerstina, gift med nämndemannen välaktade Jöran Trulsson, N Håslöv. 6) Yngsta dottern Kjerstina, gift med rusthållaren Ohla Ohlsson, V Grevie.

Dessa Nils Mattssons fem barn och deras med tiden talrika avkomlingar hade i allmänhet god hand med gårdar och åkerjord och vid äktenskaps ingående visade de sans och förnuft. Stor släktkärlek tycktes rida mellan dem, ty i flera fall sker giften inom släkten. Låtom oss nu följa deras slingrande väg mellan byarna på Söderslätt.

Sonen Rasmus Nilsson, född 1744, slog sig ned på gården, Lilla Slågarp

--- sidan 5 ---

nr 1. Han tog sin maka från östra Torp och hon medförde ännu en gård i boet.

Gyngasläkten

Fornsamlaren Olof Christoffersson, som väl kände släkterna i Skytts härad, skriver om Rasmus Nilssons dotter Hanna, som blev ingift i Gynga-släkten av V Alstad, som Christoffersson själv tillhörde:

"Hon var dotter till den rike bonden Rasmus Nilsson av Lilla Slågarp och syster till den kände riksdagsmannen David Rasmusson i Slågarp, vilket allt visat att Gyngasläkten var befryndad med traktens förnämasta familjer."

David Rasmusson representerade vid riksdagen än Oxie, Skytts och Vemmenhögs härader, än Skytts och Vemmenhögs i olika perioder. Den långa bortvaron från gården verkade menligt för hans ekonomi. I hans boförteckning av år 1829 ser man att han lämnat gården L Slågarp för Domme nr 13 o 14. Sedan en skuld på 3 000 Riksdaler till häradshövding M L Rydeberg på Rydeholm blivit betald återstod det inte mycket för hans fyra döttrar och deras äkta män att dela.

Andre sonen Mårten omnämner Nicolovius med dessa ord:

"Nämndemannen Mårten Nilsson var en för sitt ljusa förstånd, goda hjärta och stora förmögenhet på hela orten aktad bonde."

Hans ena dotter Hanna förblev ogift, medan Anna Mårtensdotter tidigt blev änka efter sin första man, nämndeman Hans Sjunnesson Båth i Skegrie, död 1808. Hon gifte om sig med nämndemannen Ola Svensson på nr 18 i samma by. Sin siste man överlevde hon i trettio år. På de båda makarnas gravvård meddelas att de hade tre söner och sex döttrar.

Första sonen fick heta Hans Sjunnesson Båth, medan hans syskon heter Olsson. Hans Sjunnesson Båth inköpte gården Vemmerlöv nr 12. Hans sonson var Hans Båth, som dog ogift 1937. Gården övertogs då av dottern till hans bror Per Alfred Båth i St Slågarp. Hon heter Anna och är gift med Carl Nilsson.

Anna Mårtensdotters dotter Kjersti Olsson blev gift med en sonson till Mårten Nilssons yngste syster Jeppa Jönsson och övertog med honom släktgården Viken i Stora Hammar. Deras dotter Bengta Jeppsdotter gifte sig med Lars Nilsson, Vemmerlöv nr 10 och 20. Sonen Nils Olof Larsson hade bland andra sonen Janne Larsson, som nu äger släktgården samt dottern Blenda, änka efter Jöns Thure Trulsson på Hallsjö i Maglarp. Jeppa Jönssons andra dotter Karna Jeppsdotter stannade kvar på gården i Stora Hammar och gifte sig med sin kusin Nils Sonesson, son till Bengta Olsdotter, född i Skegrie på nr 18 år 1821, och Sone Nilsson i Simlinge. Deras dotter Blenda österling bor nu på gården Stora Hammar nr 16, som änka efter Edvin österling.

Tredje sonen Matts Nilsson på St Hammar nr 2, född 1752, hade åtta barn. Dottern Anna blev gift med Ola Hansson Maglarp nr 30. Deras dotter Berta Olofsdotter, född 1803, blev farmor till Jöns Hansson på Stavstensgården, som avled år 1955 och morfars mor till Gustaf Hansson, Maglarp nr 8, och hans syster Lovisa, maka till Gustaf Ringmarck på Hallemöllegården, Trelleborg.

Hade egen järnvägsstation

Dottern Mätta Mattsdotter blev gift med Lars Hansson av den Mellanköpingesläkt vars mest kända medlem väl är Albin Alwén. Lars Hansson var kyrkovärd i St. Hammar och hade alltså vård om den gamla kyrkan därstädes. Han hade övertagit sin svärfaders gård men ägde under fem år även nr 5. Dottern Elna Larsdotter blev gift med Hans Nilsson på Kungstorp, en f d sätesgård. Deras son Bengt Hansson startade tillsammans med rådman Skytte, Malmö, och borgmästare von Myhlenfels i Skanör Hvellinge-Skanör-Falsterbo Järnväg. För att bekvämt komma till Trelleborg, där han var styrelseledamot i en bank, byggdes Kungstorps station som så gott som blev hans privata. Bengt Hansson förblev ogift men en brorson till honom är Einar Hansson på gårdarna Haga i Fuglie och Pilåkra i Mellan-Grevie.

Lars Hanssons son Matts Larsson följde vid faderns död 1827 sin förmyndare och kusin, åbon Hans Bengtsson, till Brönnestad, där han som vuxen inköpte gården nr 9. Fru Greta Wallmark, änka efter en sågverksägare i Örnsköldsvik, numera bosatt i Landskrona, kan kalla Matts Larsson sin morfar. Tingsnotarien i samma stad, jur kand Agneta Ohlsson, är en av de yngsta medlemmarna av samma släktgren. Bland Matts Nilssons övriga efterkommande är även Ernfrid Olsson i Stävie och Sigurd Nilsson på gården Sjöhult i Maglarp.

Äldsta dottern Kjerstina Nilsdotter, född 1724, gifte sig med Jöran Trulsson, N Håslöv, och blev morfars mor till Karna Nilsdotter, f 1839 och gift med Nils Olsson på Björnshög, Hammarlöv. Deras dotter Ingrid blev gift med riksdagsman Olof Tonning på Framnäs i Hammarlöv. Kjerstina Nilsdotter blev likaledes morfars mor till Lars Nilsson, Håslöv nr 18, som blev far till Anna Eleonora Nilsson, gift med Elof Wikborn, som övertog Björnshög och dog 1957. Hennes syster Karin Adelina blev gift med Oscar Friesing på Örsjögården.

Kjerstina Nilsdotter (den yngre) född 1736, gifte sig med rusthållaren Jöns Jeppsson, V Grevie. Deras sondotter Karna Jönsdotter, född 1799, blev gift till gården 4:12, St Hammar. Hon blev mor till Sven Andersson, född 1821, som är farfar till den nuvarande ägaren Nils Johan Svensson. Gården 4:12 i Hammar har varit i samma släkt sen 1690. Karna Jönsdotters brorsdotter Kjerstina Jönsdotter blev gift med Lars Olsson på nuvarande Albäcksborg, Maglarp. Deras dotter gifte sig med Jöns Olsson, som i sitt andra äktenskap blev gift med Anna Mårtensdotter, en Mattssonättling från Sjöhult. Hon blev mor till nuvarande ägaren Anton Jacobssons avlidna maka.

Karna och Kjerstinas bror Jeppa Jönsson, som blev gift med sin nästkusin Kjerstina Olsdotter, född i Skegrie, och ägare till Vikens gård, hade ännu några barn, bland dem sonen Ola Jeppsson, född 1837 och gift med Boel Nilsdotter. De ägde gården Ståstorp nr 1 och blev föräldrar till Jöns Julius Hempel och hans syskon.