Gården Ullestad

Gården Ullestad ligger i området nordost om sjön Vangsvatnet, ca 100 km öster om Bergen, Norge. Området kallades Vangen, på gammalnorska stavades det "Vangrinn" och uttalades "Vanjen". "Vang" betyder äng eller en öppen plats framför en hednisk byggnad. Vangen nämns redan på 1000-talet, se vidare kapitlet "Vossavangen til Heilag Olav si tid" i det norska bokverket "Vossaboki" av Lars Kindem.

Gårdsnamnet Ullestad är nämnt i olika dokument så tidigt som början av 1300-talet. Under 1400-talet nämns olika personer från Ullestad i domstolshandlingar. Gården är förmodligen avstyckad från den gamla prästgården Vangr.

Namnet stavades "Udlestò". På gammalnorska stavades det ofta Ulfaldastaðir, eller i dativobjektsform (till) Ulfaldastoðum. Det är från den senare formen som det nuvarande namnet kommer. Ulfaldastoðum är sammansatt av de gammalnorska orden "ulfaldi" och "stadir", det senare betyder "platser" De flesta "stadir" namnen är från vikingatiden, ca 800-1050.

Däremot är ledet "ulfaldi" av osäkert ursprung. Å ena sidan kunde "Ulfaldi" vara ett mansnamn som betydde kamel. Från gammalnorsk tid känner vi till åtminstone tre män med tillnamnet "Ulfaldi". I Snorre Sturlason's "Heimskringla" finns en Brynjólfr Ulfaldi från Ranrike, han levde på 1000-talet. Det kan mycket väl ha bott en man med samma namn i Vangen som gav namn åt gården. Å andra sidan kan "ulfaldi" vara sammansatt antingen av "ulv" och "valdi", vilket skulle betyda varg-ägare, eller av "ulv" och "valla", som betyder varg-äng. Se vidare den norska artikeln "Ullestad - Kamelstad ?" av Gunnstein Akselberg.

Ullestad var en enda gård fram till 1652 då det delades i Øvre och Nedre Ullestad. I gårdsmatrikeln för Voss, har Øvre Ullestad nummer 44 och Nedre Ullestad nummer 45.

I en beskrivning av gården från 1723 står det att det fanns en liten humlegård, men ingen kvarn och inget fiske, och det var knappt med ved. Gården var lättodlad och hade bra jordmån för kornodling.

Till Øvre Ullestad hörde ett flertal torp, fäboden Skitset samt gården Ullestadteigen.

Skitset

Skitset ligger norr om Øvre Ullestad, på berget Hangurs södra sluttning. Namnet uttalades "Skisset", och första delen av ordet antyder antingen att marken var sank eller att betet var dåligt. En tredje tolkning är att man hade bra utsikt härifrån.

Ullestadteigen

Ullestadteigen ligger på andra sidan, alltså södra sidan av sjön Vangsvatnet. Det tillhörde Øvre Ullestad fram till 1775, då det såldes till Lars Knutson Haugo. Teig betyder teg, dvs odlad jord.

Bun

En byggnad som fanns på Ullestad var Bun (=förrådshuset) som tillhörde den gamla Kapellangården. Kapellangården var ett av fyra bruk på Ullestad på 1740-talet. Bun användes för förvaring av kött och mjölkprodukter. Troligen var den sammanbyggd med ett eldhus (=ett uthus med eldstad) så att takåsarna gick i samma riktning, och byggdes senast 1738. Ovanför dörren är årtalet 1738 inristat. På 1770-talet flyttades Kapellangårdsbyggnaderna till en ny plats nära prästgården. Bun donerades 1906 till Fortidsminneforeningen. På grund av utbyggnaden av Voss stationsområde fick Bun 1913 flyttas till Gullfjordungen, där den finns nära Lydvaloftet.

Ullestad idag

Numera är Ullestad en del av staden Voss, och man hittar platsen där Øvre Ullestad låg strax norr om stationen.

En karta över Voss från 1933, som visar gårdarna med namn finns i Lars Kindems "Vossaboki".

En nutida stadskarta over Voss visar hur de gamla gårdsnamnen blivit stadsdelar:

Källor:

• Gunnstein Akselberg: "Ullestad - Kamelstad ?"
• Oluf Rygh: "Norske Gaardnavne"
• Lars Kindem: "Vossaboki"