Måns var under sin livstid ömsom en betrodd man, ömsom misstrodd. Fogde i Uppsala län 1535–1537. Avlade häradshövdings- och lagmansed i Uppsala 1541. Han var en av anförarna mot Dacke 1542, men blev en söndag då han bevistade gudstjänsten i Väckelsångs kyrka, tillfångatagen av denne. Han friköpte sig och »tog soning av Dacken». Eftersom detta skedde utan kung Gutav Vasas tillstånd anklagades han för förräderi. Ändå fick ha besegla Västerås arvsförening 1544, skriva under Gustav Vasas testamente 1560 och ständernas bevillning 1561. 1562 dömdes han att förlora sitt adelskap eftersom han »försummat den engelska resan», men fick snart nåd och slapp undan med förlust av åtta gårdar. Han satt som domare 1564 i Erik XIV:s nämnd över Olof Gustafsson Stenbock, men satt själv på de anklagades bänk 1565 och utsattes 1566 för falska anklagelser om förräderi. Men 1569 blev han överbefälhavare på Kronobergs slott, fick förhållningsorder om rusttjänsten i Kronobergs län 1574 och befallning att hålla rannsakning om adligas giften med ofrälse 1574.
Död omkring 1575.