Jeppe Hansson

Levnadsbeskrivning

Flyttade i samband med föräldrarnas död 1845 från Trelleborg No:31, Trelleborg (M) till Trelleborg No:12, Trelleborg (M).

Jeppe Hansson, var äldst av Hans Jeppssons och Metta Hansdotters barn. 1845, när Jeppe var 13 år dog hans far, och några månader senare även hans mor. Jeppe och hans syskon placerades ut i olika fosterhem, men snart fick Jeppe klara sig själv.

Jeppe fick arbete på en krog, och trivdes med att möta olika människor och lära sig nya saker. En dag kom två mormoner till krogen och Jeppe noterade att omgivningen verkade hatfulla mot dem. Han blev nyfiken och när de två kom tillbaks några månader senare beslöt han sig för att prata med dem. Mormonerna berättade om Bibeln och Mormonernas bok och Jeppe tyckte att mycket stämde in på det Jesus hade predikat, det verkade vara goda principer. Från denna dag närmade han sig alltmer det som idag benämns som Jesu Kristi Kyrka av sista dagars heliga.

Jeppe ville inte göra militärtjänst, utan bestämde sig för att lämna Sverige. Han åkte till Norge, Danmark och Tyskland. Han utbildade sig till möbelsnickare, vilket gav honom en god försörjning.

En dag i Köpenhamn såg han två mormoner som blev utsatta för tråkigheter av några män, och Jeppe ingrep. Detta ledde till ett samtal som denna gång varade hela natten, och när de slutade var Jeppe övertygad. 21 apr 1853 döptes han av O. C. Olsen, och följande dag konfirmerades han av Christian J. Larsen. Han vigdes också till lärare och fick ett uppdrag I Köpenhamn. 6 okt 1853 prästvigdes han och skickades på missionsuppdrag I Sverige, bland annat gick han till fots sträckan Malmö - Göteborg tur och retur medan han missionerade. I slutet av 1853 återvände han till Köpenhamn där han fick tillstånd att immigrera till Zion. Man hade användning för honom i uppbyggandet av Zion, där man behövde folk med specialkunskaper. Dels var han utbildad möbelsnickare, dels kunde han hjälpa till med översättningar eftersom han talade både svenska, norska, danska och tyska.

Måndagen 26 dec 1853 gick Jeppe ombord på ångaren ”Eideren” tillsammans med ett sällskap på mer än 200 skandinaver med slutdestination Utah, USA. En ung kvinna från Östfold i Norge, Gunniel Marie Hansen, var med ombord. Gunniel och Jeppe utvecklade en speciell vänskap.Färden gick från Köpenhamn via Kiel, Gluckstad och Hull till Liverpool. Här fick de vänta nästan två veckor vilket resulterade i en feberepidemi bland barnen, där 22 barn dog.

22 jan 1854 gick de ombord på “Benjiman Adams” och avseglade den 28:e med 384 personer ombord. Åtta dog under resan och begravdes till sjöss. De landsteg I New Orleans 22 mar 1854.25 mar fortsatte resan från New Orleans med ångaren “L. M. Kennet” och de anlände till St. Louis, Missouri 3 apr. Under resan längs floden härjade olika sjukdomar och 14 av emigranterna dog, innan de kom fram till Kansas City den 10 apr. Här skulle de planera för den fortsatta resan över slättlandet mot Salt Lake Valley, bland annat behövde man införskaffa oxar som kunde dra vagnarna.

I Wyoming var det översvämningar och ett fyrspann av oxar fick problem på en flodbank. Jeppe försökte komma till undsättning, men en av oxarna slängde med huvudet och träffade Jeppe i bröstet så att han tappade andan och fall I vattnet. Strömmen tog tag i honom och förde iväg honom. Vid en flodkrök lyckades Gunniel få ut ett rep till honom och kunde rädda hans liv.

Efter en lång resa anlände de till sin slutdestination 5 okt 1854, de hade kommit till Zion. Jeppe och Gunniel var förälskade, och endast sex dagar efter att de nått Salt Lake gifte de sig, 11 okt 1854.

Våren 1855 var de en av de femtio familjer som kallades av mormonledaren Brigham Young att hjälpa till med etableringen av den nya staden Brigham City. Detta blev Jeppes hem under resten av hans liv, och han var mycket engagerad i uppbyggnaden av staden. Han anlade vägar och gator med handkraft, sin och sina söners. Han planterade träd längs stadsgatan och byggde en bro över North pond.

27 jan 1865 gifte han sig även med Christina Peterson, en ung svensk flicka som hade bott och arbetat i familjen. Enligt mormonerna mäter Gud en man utifrån storleken på hans familj. Förutom sitt offentliga arbete upprätthöll Jeppe två hushåll, ett på farmen nordväst om Brigham City där Christina bodde och ett vid stadens huvudgata där Gunniel bodde. Gunniel var mor till 10 barn och Christina till 14 barn. Totalt hade Jeppe 16 söner och 8 döttrar, varav sex barn dog som mycket unga. De två kvinnorna var vänner och stöttade varandra och upprätthöll en ömsesidig respekt som än idag fortlever mellan de två olika familjegrenarna.

Jeppe var aktiv inom kyrkan hela sitt liv, och hade fler tunga hedersuppdrag.

Under 1880-talet blossade det upp en het debatt kring polygami i USA, vilket ledde till förföljelse av dem som levde i sådana förhållanden, och det lagstiftades om förbud mot månggifte. Jeppe jagades av rättsväsendet under flera år och fick slutligen avtjäna ett fängelsestraff i Utah State Penitentiary från 13 okt 1888 till 26 feb 1889. År 1890 riskerade kyrkan att få sina egendomar beslagtagna i enlighet med lagstiftningen, och de mormonska ledarna deklarerade offentligt att det var slut med att ta flera fruar – medan det i praktiken fortgick.

Jeppe fick tillfredsställelsen av att se sina barn växa upp till nyttiga och aktade samhällsmedborgare.

En augustimorgon 1916 tog Jeppe en promenad efter frukost. Han ramlade och slog huvudet hårt i trottoaren, och återfick aldrig medvetandet. Ett par dagar senare, 12 aug 1916, dog han i sitt hem på North Main Street i Brigham City, 84 år gammal.

Död 12 aug 1916 i Brigham City, Box Elder, Utah, USA.